Till umu.se

Om institutionen

Statsvetenskapliga institutionen etablerades 1965 som en av de första institutionerna vid det nya universitetet i norr. Det hela startade i liten skala, med tre lärare och undervisning i ett, två och tre betyg. Ämnesföreträdare var professor Per-Erik Back, som hade disputerat vid Lunds universitet. Studerandetillströmningen var god med inte bara ungdomar som kom direkt från gymnasiet utan också med äldre personer som väntat på möjligheten att läsa statsvetenskap i Umeå. Inom kort kom också forskarutbildningen igång och redan 1971 disputerade Gunnar Jervas och Dan Brändström på sina avhandlingar. En viktig komponent i kompetensuppbyggandet vid institutionen utgjordes av deltagandet i ett nationellt kommunalforskningsprogram. Redan från början var vidare den internationella anknytningen viktig: Statsvetenskapen i Umeå skulle ha kontakter med de främsta forskningsmiljöerna i andra länder. Många av de som läste statsvetenskap kom att sedan få anställningar inom den offentliga sektor som kraftigt expanderade under de följande decennierna.

Efter etableringsfasen följde en konsolideringsfas under 70- och 80-talen när institutionen växte till sig, fick allt fler disputerade lärare och ett mer diversifierat kursutbud. Förutom statsvetenskap gav institutionen också kurser i administrativ teknik och hälso- och sjukvårdsadministration. Undervisningen förlades också till andra orter i Norrland. Vid denna tid etablerades forskning inom områden som även senare skulle komma att vara viktiga profilområden för institutionen, såsom lokal och regional politik, jämförande politik, politiska partier samt policy och implementering. Ny ämnesföreträdare efter Per-Erik Back blev professor Gunnel Gustafsson 1987.

Vid 90-talets ingång hade institutionen ett 40-tal anställda. Forskning om Östeuropa och europeisk integration utvecklades. Centrum för skolledarutveckling etablerades 1993 som sedan skulle växa till en betydelsefull enhet inom institutionen med ansvar för bl.a. rektorsutbildningar och andra ledarskapsutbildningar samt forskning kring dessa frågor. Forskning om miljö och hållbar utveckling växte successivt fram som ett av institutionens starka forskningsområden. Ett för statsvetenskapen viktigt utbildningsprogram utgjordes av pol mag-programmet, som också fick en särskild inriktning mot miljö. I slutet av decenniet konsoliderades forskarutbildningen efter en reform som garanterade alla doktorander finansiering under fyra år. Detta medförde färre antagna men snabbare genomströmning.

Efter år 2000 expanderade institutionens forskning med inriktning mot Europa, politiska partier och politiska institutioner ytterligare. Forskning om genus och jämställdhet blev också framträdande. Institutionen övertog år 2003 ansvaret för universitetets kurser i freds- och konfliktstudier. Från 2002 utgör detta huvudämne i det internationella kris- och konflikthanteringsprogrammet, som också har en påbyggnadsutbildning på mastersnivå. De två första åren på IKK-programmet läses i Sollefteå. Successivt har också forskningen inom området freds- och konfliktstudier byggts upp.

År 2017 har statsvetenskapliga institutionen drygt 60 anställda. Sju professorer (Torbjörn Bergman, Katarina Eckerberg, Christine Hudson, Anna Jarstad, Olof Johansson, Anders Lidström och Camilla Sandström) är verksamma vid institutionen och tolv av lektorerna har docentkompetens. Sedan institutionen inrättades har 76 personer disputerat i ämnet statsvetenskap. I allt högre grad utgörs avhandlingarna av sammanläggningsavhandlingar på engelska. Internationaliseringen har också successivt förstärkts med forskningssamarbeten, doktorandvistelser utomlands samt studerande- och lärarutbyte. Under årens lopp har det också varit viktigt för statsvetarna i Umeå att på olika sätt delta i samhällsdebatten, medverka som kommentatorer i media, åta sig offentlig utredningsuppdrag och samarbeta med såväl kommuner och landsting som statliga myndigheter.


Sidansvarig: Magnus Blomgren

Utskriftsversion